nu sitter jag här i rummet omringad utav flytt kartonger. Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Skratta för att jag är så sjukt jävla lycklig över att jag ska gå på den skolan jag vill men jag vill också gråta för att jag är rädd. I sånna här ögonblick önskar jag att jag var en riktigt känslokall människa som egentligen inte skulle bry sig. Eller vara en människa på sims som har en annan som bestämmer åt dig.
fan vad skönt

over and out!